VARNING: GRAFERNA I DENNA BLOGGPOST VISAR
KORRELATIONER. DE ANVÄNDS ENDAST FÖR ATT DISKUTERA SAMBAND SOM
I DEBATTEN HÄVDAS EXISTERA, INTE FÖR ATT PÅVISA ORSAKSSAMBAND.
I en twitterkonversation med Jonas Vlachos igår
diskuterade jag hur skollagens idéer om likvärdighet – att vilken skola man går
på inte ska spela roll för ens resultat – möjligtvis endast kan tillgodoses av
att genomsnittsresultaten faller. Jonas
menade att ”[h]ög genomsnittskvalitet o små skillnader mellan skolor förefaller
dock gå hand i hand även om mekanismen är oklar. Så empirin talar emot att
likvärdigheten kräver kvalitetssänkning.”
Detta är något som ofta upprepas i debatten: en jämlik
skola är en bra skola. På DN
Debatt för ett par veckor sedan påstod Stefan Löfven och Ibrahim Baylan exempelvis
att ”OECD har tydligt visat att de
skolsystem i världen som presterar bäst också är de mest jämlika.”
Men stämmer detta? Jag ignorerar
helt och hållet problemet med vad som orsakar vad utan inriktar mig endast på huruvida
argumentet ”en jämlik skola samvarierar med en bra skola” stämmer.
Vi tar en titt på de senaste resultaten från PISA
2012, som i debatten verkar anses vara det viktigaste måttet för om ett skolsystem är bra (även om jag inte håller med om det). I den första grafen finner vi en positiv korrelation mellan
relativt hög skolvarians och resultaten. Måttet är här variansen
mellan skolor som en procent av total varians i landet (uttryckt i procent av
genomsnittsvariansen i alla länder). Här ges inget stöd för påståendet att små skillnader
mellan skolor och höga resultat går hand i hand.
I nedanstående graf håller jag även variansen inom skolor konstant men ändå finner vi ingen positiv relation mellan låg skolvarians och höga resultat. Tvärtom är högre skolvarians fortfarande positivt relaterat till genomsnittsresultaten.
Men vad händer om vi fokuserar på skillnader
mellan elever, vilket jag själv anser vara ett mer rimligt mått på
likvärdighet? Det ger inte heller något stöd för att en jämlik skola går hand i
hand med en bra skola. Istället ser vi en positiv korrelation mellan hög
ojämlikhet och höga prestationer. Den första grafen visar relationen mellan
resultat och hur stora skillnaderna är mellan hög- och lågpresterande elever
(skillnaden mellan elever i 95:e och 5:e percentilern). Ju större skillnader
mellan elever, desto högre resultat. Samma analys återfinns för övrigt i
PISA-rapporten men där definieras skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever
som skillnader mellan elever i 90:e och 10:e percentilerna. Resultaten
är snarlika.
Nedanstående graf visar istället sambandet mellan hur stark effekten av elevernas bakgrund är och resultaten. Inte heller där finns det en positiv korrelation mellan likvärdighet och resultat. Faktum är att det inte finns någon relation alls mellan effekten av bakgrund och genomsnittsresultat (det är inte ett statistiskt signifikant samband).
Jag vill återigen starkt betona att ovanstående inte har någonting med orsakssamband att göra. Men jag ifrågasätter argumentet som vi ofta hör i den svenska debatten om att det finns ett samband mellan likvärdighet/jämlikhet och resultat.
UPPDATERING: Jag kollade även om variationskoefficienten (standardavvikelsen/medelvärdet) är lägre i länder med höga genomsnittliga resultat. Högre skillnader när man tar hänsyn till ländernas resultat är negativt korrelerade med genomsnittsresultaten (medan den absoluta standardavvikelsen istället är positivt korrelerad med resultaten). Jag menar dock att den relativa spridningen inte är det mest relevanta måttet på jämlikhet. Istället bör vi fokusera på den absoluta spridningen. Varför? Därför att om vi är intresserade av jämlikhet inom länderna är det inte säkert att vi är bör ta hänsyn till medelvärdet eftersom som vi då premierar länder som har höga resultat - och då studerar vi en annan fråga än den om jämlikhet. (Se exempelvis Jonas Vlachos som diskuterar förändringar i likvärdigheten i TIMSS och PISA baserat skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever som jag gör ovan.)
